jensunshiine

Någon av Animorferna: "It could be a movie star..."
Ax: "Hey, stars don't move!"





Den här serien dödar mig, seriöst! X'P Antingen av asgarv eller av spänning. ;)


Love it though! :D


/ Yenn

Nowhere to run, no solid ground.
No place to hide, no one to trust.
No one to help you when you're lost,
there's only us...

It’s all in your hands,
hold on!
Hold back the darkness.
Got to take a stand,
it’s all in your hands! "

 

Den här något förvirrande texten är soundtracket till Animorphs, en av mina gamla barndomsfavoritböcker. :) Och kära läsare; jag har hittat tillbaka till dem! :D Och vet ni varför? Eller ja, originally var det för att en bekant på facebook like:ade den gruppen och jag kollade och började snacka med henne om den och sen blev jag pepp på att hitta dvd:n och se den ;) Men efter ett failat besök på Science Fiction bokhandeln hittade jag dock ett annat sätt att se filmen, nämligen en hemsida på internet. Så jävla grymt! :D

Och jag är seriöst fast! Har sett 6 avsnitt nu irad, 3 timmar har spenderats fastklistrad framför datorn! xD Jag fick slita mig därifrån för att inte se ännu ett avsnitt :p Som tur är är det ju vintertid inatt, så klockan är egentligen 1 nu, men ändå. ;) xD It's getting late.

Anyway, jag tyckte bara jag ville dela de goda nyheterna. :D Nu ska jag sova snart. ;) Men först:

 

 

There they are! ;)

 

Gonatt sovgott! :D

/ Jennie

Mina damer och herrar...I'm in BIG trouble! xD


Let me tell you from the beginning...


Idag på högskoleprovet hade jag en alldeles speciell strategi. :p Jag gjorde nämligen så att på varje rast satte jag mig och lyssnade på Beethovens Symphony No.9. Japp, klassisk musik. ;) Jag har hört att det ska göra en smartare eller nåt sånt, typ. Eller det funkade på barn iaf. Men jag tyckte det borde funka på vuxna oxå ;) xD Så därför gjorde jag så ;)


Om det funkade eller inte är svårt att säga. Om jag har räknat rätt fick jag 1,1 eller 1,2. Förut hade jag 0,9, så en bättring är det ju lungt. Men å andra sidan sägs det att resultatet bättras de tre första gångerna, och det här va ju min andra gång jag gjorde det. ;)

Så ja, musiken KAN ha påverkat, men det betyder inte att den gjorde det. Däremot gjorde den en annan sak...hängde sig fast på min hjärna. xD Hela jävla dan! :O Så för bara nån timme sen va jag tvungen att lyssna igenom den några gånger igen, för att stilla begäret...


Mina damer och herrar, kan det vara möjligt? :O Har jag utvecklat ett beroende av klassisk musik? :O :S *scared* xD


Hugs
/ Jennie

Nej. Det gjorde jag faktiskt inte. Jag drömde något mycket hemskare. Att jag led av en dödlig sjukdom, och bara hade en dag på mig att leva. :( Jag förstår inte riktigt hur det funkade, men jag skulle dö typ 23.59 eller nåt, och drömmen utspelade sig på eftermiddagen/kvällen samma dag.

Av nån anledning sprang jag och familjen runt på nåt sjukhus. Jag tror inte riktigt att de hade några botemedel mot det, och jag tror inte riktigt att vi var välkomna på sjukhuset heller. Men vi sprang runt och försökte trösta/hjälpa mig. Jag hade också ett alternativ att åka nån annanstans och försöka förbättra sjukdomen, men jag var osäker inför det eftersom jag ändå inte trodde det skulle hjälpa.

Nu minns jag faktiskt inte så mycket mer än så, men jag minns typ känslan av att veta att man snart skulle dö. :S Att klamra sig fast vid hoppet om att överleva, och att inte veta om man skulle se nästa dag eller inte. Jag kollade typ ut, runt, överallt och tänkte hur underbart det va att va vid liv. Sen grät jag. Massor. Vid flera tillfällen i drömmen.

När jag vaknade kände jag sån lättnad så ni anar inte! :O Det va liksom "Hallelujah, jag lever och jag ska inte dö snart!" :D  Och jag va rädd att somna igen, för jag trodde jag skulle drömma om samma sak då. Vilket jag faktiskt gjorde. :S :O


Nu kollade jag nyss några drömlexikon, och de sa såhär:

"Död: Drömmar om död och döende är inte på långa vägar så dystra som de låter, utan förutsäger vanligen att stora förändringar håller på att ske i ens liv." (http://lastafetah.edu.gellivare.se/tidigarenr/nr_24/N%F6jen/artikel2.htm )

" Din egen död indikerar en ny början." ( http://paranormal.se/topic/dromtydning.html )


Så det lät ju inte sådär jättefarligt :) För en ny början kan ju t.ex betyda att jag är på början av sträckan mot körkortet. :)


Nä, nu ska jag inte blogga mer innan jag sover.  Förhoppningsvis drömmer jag om nåt trevligare inatt. ;)


Hugzz!
/ Algot

Såhär ser min fina Mamma Mia-tröja ut, som jag köpte under Mamma Mia-föreställningen i Globen i onsdags. :) Den va väldigt mycket av ett spontanköp. Jag hade egentligen inte tänkt köpa nåt alls. Men så gick jag förbi kiosken och såg en snygg Mamma Mia t-shirt. Men den kostade 250 kr, vilket kändes lite mycket för en t-shirt, även om den var underbar. Så kollade jag vidare och såg den här tröjan, för 350 kr.

Visst, det är väl lite dyrt för en tjocktröja det med, men mycket bättre än 250 för en t-shirt iaf. Och eftersom att jag blev förälskad i färgen, texten och tröjan så tänkte jag att wtf, jag har ju pengar så jag köper den. :D

Och det gjorde jag alldeles rätt i! :D För jag älskar tröjan. :D Det gick från förälskelse till kärlek, ganska snabbt till och med. ;)  Den är en stor konkurrens mot min tidigare favorittröja. :) Och inte bara pga utseendet, för trots allt så är den ju lite för stor (även om den är S, men det var det minsta de hade). Utan även pga mysighetsfaktorn.

Den e så himla mysig! :D Stor, underbart mjukt material och varm och mysig. :) Sen insåg jag igår också varför jag blir så nostalgisk när jag har den...Den påminner nämligen om en av Alexs, mitt ex, tröjor. Jag brukade få låna den när jag va hos honom och hade alldeles för tunna kläder. Den var också stor, mysig och mjuk. Till och med färgen liknar den, haha. xD

Så tröjan är underbart fin, den värmer mig, den är mjuk och gosig, den gör mig nostalgisk (på ett bra sätt) och den kan med rätt kallas ABBA-tröja. :D Vad mer kan man begära av en tröja? ;)


Kramar!
/ Jennie

För att göra en lång historia kort, jag försökte ändra headern och den blev för liten. Gillar den nya dock, synd att den knappt syns. xD Men bortsett från det, vad tycker ni om den? ;)

Ändrad för första gången på typ 2 år...Inte illa xD

En sak jag gillar med mitt nya liv som arbetslös är att jag slipper gå och lägga mig kl 10 varje kväll som jag behövde då jag jobbade i arkivet. Dessa kvällar kan istället spenderas till ytterst viktiga saker, som Skype, och...

DET HÄR! xD


Hur svensk är du?
[X] Ditt efternamn slutar på -son
[X] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[X] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[X] Du bor i en tätort
[ ] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[X] Dina föräldrar har gift sig (fast ska ju skilja sig, men det är kanske inte relevant här? :P)
[X] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[ ] Din familj har en Volvo
[X] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[X] Du har tillgång till Internet hemma
[X] Du har egen mobiltelefon
[X] Du har ett eget rum
[X] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[X] Du har varit i Grekland
[ ] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ ] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[ ] Din familj har en husvagn
[X] Ingen av dina föräldrar röker
[X] Din pappa är lite lätt överviktig
[ ] Du idrottar flera dagar i veckan
[X] Du har husdjur
[X] Du får månadspeng
[ ] De flesta i din familj är blåögda
[X] Du äter McDonalds
[X] Du följer Melodifestivalen ibland

Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent.


18 x 3 = 54


Okej, så jag är alltså 54 % svensk. xD Låter väl bra. ;) Vill inte få alltför mkt heller. :p


Adios!
/ Algot

Inte riktigt såhär såg den ut, men nästan. ;)


Kära läsare!
Idag har jag än en gång fått bekräftat att det gamla talesättet gäller; man måste våga för att vinna! :)

Såhär gick det till:

Jag gick i vällingby påväg mot busstationen. Såfort jag kom in i "hytten" trodde jag att jag hade sett fel. Framför mig satt en dam (pensionär) med en fågel på axeln. Närmare bestämt en papegoja. Jag stirrade, samtidigt som jag försökte läsa av tidtabellen och gick sen och satte mig brevid henne. Jag tänkte och tänkte, stirrade och stirrade och tillslut tänkte jag att "men va fan, jag är nyfiken, bäst att jag frågar". Så jag sa helt enkelt "ursäkta! hej, jag ville bara säga att du har en väldigt fin papegoja!". De orden ledde oss in på ett långt samtal om fågeln, och sen efter ett tag frågade hon om jag ville hälsa på den. Jag ba "absolut, men den bits inte va?". Hon ba "nä, den är jättesnäll". Så jag sträckte fram armen och den hoppade på. :D Ascoolt, att ha ett litet liv på armen sådär :) Dock var den trött och mammig, så den fick komma tillbaka till ägaren ganska snabbt.

Sen fortsatte vi prata och jag fick veta att papegojan hade jobbat med olika filmgrejer, vad den tyckte om att äta och att de var påväg hem från en fågelträff. Sen gick vi på bussen. Där pratade vi inte, förrän jag gick av. Jag tänkte än en gång att "va fan, jag kommer ångra mig annars". ;) Så jag frågade om jag fick ta en bild på papegojan och det fick jag. :) Tyvärr sprattlade hon en del, vilket gjorde bilden ganska dålig. Men om man vet att det är en papegoja så kan man urskilja det iaf, typ. ;) xD



Ashäftig upplevelse iaf! :D Helt klart den coolaste bussväntningen jag nånsin vart med om! ;) :D Det är inte varje dag man får hålla i en papegoja. :)

Jag kan också passa på att nämna att av oss kanske 10 pers på stationen var det bara jag och en annan pensionär som vågade prata med papegojans ägare. De andra bara stirrade och log eller höjde på ögonbrynen. Och av dessa tio pers va jag den enda som fick hålla i den. ;) För jag vågade, jag tog kontakt med henne först av alla, satt brevid och pratade. :)

Så tur måste man också ha iofs, men sen måste man också VÅGA FÖR ATT VINNA! ;D


Gonatt sovgott!
Kramar!
/ Jennie