Varför jag tycker synd om Martina Haag
För övrigt tycker jag synd om Martina Haag. Just av den anledningen att hon inte kan läsa sin egen bok på samma sätt som vi gör. Missförstå mig inte, om jag vore henne skulle jag va galet stolt över att kunna skriva så bra! Men för att vara lite mer realistisk; man ser ju på sig själv mer kritiskt än andra. Därför kan hon förmodligen inte läsa sin bok och garva på samma sätt som vi kan, utan hon ser nog snarare vad hon kunde gjort bättre. För så är de flesta. (Iofs kanske hon är annorlunda, det vet jag ju inte eftersom att jag inte känner henne ^^ Men av hennes böcker att döma tror jag inte att hon är det.) I alla fall, därför tycker jag synd om henne!
För hon diskuterar till exempel hur man stressar ner i boken (med hjälp av en rolig anekdot om när hon skulle ha hemma-spa), men så komplicerat är det inte. Inte för oss andra i alla fall. För vi kan bara ta upp en krönikesamling av Martina Haag, och vips så sköljer garvet bort stressen! ;) I alla fall så länge vi läser. :D Och det är väldigt härligt måste jag säga! ;)
Kramar!
/ Jennie
Men, mina damer och herrar:
jag har fått ett sommarjobb! :D Det va ett av dem jag sökte på landstinget, ska jobba på Danderyds sjukhus som någon slags arkivsorterare. :) Dvs sortera gamla patientjournaler osv. Kommer jobba mellan den 12 Juli och 8 Augusti, alltså blir det tyvärr ingen Lyckseleresa :(, men det får bli så. Det känns som att jag prioriterar jobb just då; speciellt eftersom att jag säkert kan hitta nåt annat tillfälle att åka upp själv och hälsa på farmor, farfar och alla andra! :) Det löser sig nog! ;)
En annan rolig sak som hände idag var att den nyaste Martina Haag-boken kom ut! :D Och eftersom att jag jobbade så duktigt med tyskan i skolan (blev klar! :D Så nu är det bara muntliga samt religionen och projektfeedbacken kvar) så tyckte jag att jag förtjänade att få läsa den direkt så jag köpte den efter att jag blivit klar med tyskan. ;) Det blev min morot helt enkelt, och en väldigt effektiv sådan! :D
Har bara läst typ 40 sidor än (på tvärbanan och bussen påväg hem), men alltså den där författaren vet verkligen hur man får folk att skratta! :D Satt och kämpade så galet mycket på bussen för att inte vråla av skratt. X'P Hade ju vart lite pinsamt liksom, mitt i en buss. xD Men småskrattade, det gjorde jag. xD Anyway, love it! :D Ni borde verkligen läsa hennes krönikesamlingar! Det är sån igenkännelsefaktor och ironi, men samtidigt sån extrem humor och klockrenhet! :D Stort tips alltså! :D
En annan rolig sak som hände idag var att den nyaste Martina Haag-boken kom ut! :D Och eftersom att jag jobbade så duktigt med tyskan i skolan (blev klar! :D Så nu är det bara muntliga samt religionen och projektfeedbacken kvar) så tyckte jag att jag förtjänade att få läsa den direkt så jag köpte den efter att jag blivit klar med tyskan. ;) Det blev min morot helt enkelt, och en väldigt effektiv sådan! :D
Har bara läst typ 40 sidor än (på tvärbanan och bussen påväg hem), men alltså den där författaren vet verkligen hur man får folk att skratta! :D Satt och kämpade så galet mycket på bussen för att inte vråla av skratt. X'P Hade ju vart lite pinsamt liksom, mitt i en buss. xD Men småskrattade, det gjorde jag. xD Anyway, love it! :D Ni borde verkligen läsa hennes krönikesamlingar! Det är sån igenkännelsefaktor och ironi, men samtidigt sån extrem humor och klockrenhet! :D Stort tips alltså! :D
Die Woche
För att summera veckan som den var fram tills idag kan jag citera ett sms jag skickade till en kompis i måndags:
"Alltså; jag måste stanna kvar i stan i 5 timmar till för att göra ett prov på 15 minuter och sen åka hem och sova inför min egen avrättning (Ma C, nationella)! :("
Plus att jag slitit med allt plugg som ska in nu i slutet. Plus att jag, som tidigare underförstått, oroat mig över matte nationella (som gick skapligt, tror jag får G iaf). Plus att jag är förkyld och så trött att det känns som att jag skulle behöva gå i ide en hel helg och bara inte göra nånting och inte ha nån plikt att göra. ^^ Plus att jag har noll pluggmotivation just nu, speciellt inte när det gäller tyska. (vilket är det som gäller xD, och så religionen då iofs men jag hoppas den löser sig)
Men; mina damer och herrar......*trumvirvel* Se nästa inlägg! ;)
"Alltså; jag måste stanna kvar i stan i 5 timmar till för att göra ett prov på 15 minuter och sen åka hem och sova inför min egen avrättning (Ma C, nationella)! :("
Plus att jag slitit med allt plugg som ska in nu i slutet. Plus att jag, som tidigare underförstått, oroat mig över matte nationella (som gick skapligt, tror jag får G iaf). Plus att jag är förkyld och så trött att det känns som att jag skulle behöva gå i ide en hel helg och bara inte göra nånting och inte ha nån plikt att göra. ^^ Plus att jag har noll pluggmotivation just nu, speciellt inte när det gäller tyska. (vilket är det som gäller xD, och så religionen då iofs men jag hoppas den löser sig)
Men; mina damer och herrar......*trumvirvel* Se nästa inlägg! ;)
There's one more angel in heaven, there's one more star in the sky. :'(
Har inte orkat skriva om det tidigare. Men som de flesta säkert vet, gick min mormor bort i söndags förrförra veckan. :'(
Och fortfarande kan jag inte vänja mig vid tanken. Det kanske inte är så konstigt iofs. Men skitsamma, jag orkar inte vara logisk, jag vill bara få skriva av mig. Fortfarande kan jag inte inse att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Aldrig mer kommer jag få krama henne. Aldrig mer kommer jag få åka hem till henne och äta god mat. Aldrig mer kommer jag få smaka på äkta mormorsgjord tårta. Aldrig mer kommer jag få höra hennes gulliga stämma kalla mig "Jennie tösen". Aldrig mer kommer jag få höra henne berätta om hur hon träffade morfar, och vilken underbar människa han var. Aldrig. Det är ett fult ord.
Eller vem vet? Kanske kommer jag få det? Om sådär en minst 80 år (japp, här har vi höga planer på att leva länge xD) kanske jag möter henne igen i himmelen och gör alla de där sakerna igen. Men 80 år är mycket tid! :'(
Lite kan jag trösta mig mer tanken, att hon nog (precis som mamma brukade säga om morfar innan och nu även säger om mormor) sitter uppe på molnen just nu, sparkar med benen som om de gungade, och kollar ner på mig och alla andra. :') Hon sitter och håller morfar i handen, äntligen är de tillsammans igen efter mer än 20 år! :'D Och runt omkring dem hoppar Buffle, Smile, Happy och Lilly, hehe. De har de bra där uppe tillsammans. Och hela tiden kollar de ner på mig med ett vakande öga, och ler.
Men det är inte fullkomligt till tröst, även om det värmer. För ibland önskar jag att jag bara kunde krama henne, eller få säga henne några ord. Bara som en liten tröst. Men inte ens det går ju! :( Och sen kommer skuldkänslorna. Varför åkte jag inte hem till henne lite oftare? Varför sa jag inte till henne så ofta som jag borde vilken härlig person hon var? Och varför berättade jag inte för henne hur extremt COOL hon var?
För COOL, det var hon verkligen! Världens coolaste mormor! :D Alltid så noga med att agera rätt, och vad som är rätt och fel. Alltid så noga med att bry sig om sina medmänniskor. Flög luftballong för första och enda gången i sitt liv då hon fyllde 80. Träffade en ny sambo, som hon flyttade ihop med senare, då hon var lite yngre än 80. Alltid lika stolt över sina kläder som hon köpt via internet. Riktigt modemedveten tyckte hon att hon va. ;) Och banne mig, ibland hade hon ju rätt alltså. xD 88 år och stylish, det ni! :D Men trots det är det ändå insidan hon brydde sig mest om, och det märktes på henne. Hon var en väldigt underbar person. En riktig förebild! Precis som hon säger att morfar var, även om jag aldrig fick träffa honom och "see for myself".
En annan sak som muntrar upp mig var vad hon sa näst sista dagen i hennes liv, då hon låg på sjukhuset. Hon hade tydligen skinit upp av glädje varje gång hon hörde mitt namn av mamma. :') Och när mamma berättade mina framtidsplaner om praktik och Au pair, hade hon lett och tyckt det va bra att jag upplevde världen lite innan jag började plugga. :') Och sen hade hon sagt något i stil med "Jennie är så fin, en gåva vi fick" eller nåt sånt. :') För att komma från en sån underbar person, värmer det rejält! :'D
Det får räcka, för den här gången. Mer kommer att komma, för jag har märkt att jag mår lite bättre när jag får skriva av mig såhär.
Tillslut, än en gång: R.I.P, Rest in Peace, Evy Lehfeldt! Världens bästa och COOLaste mormor! :') <3 Hoppas hon har lärt sig använda internet lite bättre däruppe på molnen, i sånna fall kanske hon kan läsa det här. xD ;) Om du läser det här mormor: Jag älskar dig och hoppas att du har det bra!
Kramar
/ Jennie
Och fortfarande kan jag inte vänja mig vid tanken. Det kanske inte är så konstigt iofs. Men skitsamma, jag orkar inte vara logisk, jag vill bara få skriva av mig. Fortfarande kan jag inte inse att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Aldrig mer kommer jag få krama henne. Aldrig mer kommer jag få åka hem till henne och äta god mat. Aldrig mer kommer jag få smaka på äkta mormorsgjord tårta. Aldrig mer kommer jag få höra hennes gulliga stämma kalla mig "Jennie tösen". Aldrig mer kommer jag få höra henne berätta om hur hon träffade morfar, och vilken underbar människa han var. Aldrig. Det är ett fult ord.
Eller vem vet? Kanske kommer jag få det? Om sådär en minst 80 år (japp, här har vi höga planer på att leva länge xD) kanske jag möter henne igen i himmelen och gör alla de där sakerna igen. Men 80 år är mycket tid! :'(
Lite kan jag trösta mig mer tanken, att hon nog (precis som mamma brukade säga om morfar innan och nu även säger om mormor) sitter uppe på molnen just nu, sparkar med benen som om de gungade, och kollar ner på mig och alla andra. :') Hon sitter och håller morfar i handen, äntligen är de tillsammans igen efter mer än 20 år! :'D Och runt omkring dem hoppar Buffle, Smile, Happy och Lilly, hehe. De har de bra där uppe tillsammans. Och hela tiden kollar de ner på mig med ett vakande öga, och ler.
Men det är inte fullkomligt till tröst, även om det värmer. För ibland önskar jag att jag bara kunde krama henne, eller få säga henne några ord. Bara som en liten tröst. Men inte ens det går ju! :( Och sen kommer skuldkänslorna. Varför åkte jag inte hem till henne lite oftare? Varför sa jag inte till henne så ofta som jag borde vilken härlig person hon var? Och varför berättade jag inte för henne hur extremt COOL hon var?
För COOL, det var hon verkligen! Världens coolaste mormor! :D Alltid så noga med att agera rätt, och vad som är rätt och fel. Alltid så noga med att bry sig om sina medmänniskor. Flög luftballong för första och enda gången i sitt liv då hon fyllde 80. Träffade en ny sambo, som hon flyttade ihop med senare, då hon var lite yngre än 80. Alltid lika stolt över sina kläder som hon köpt via internet. Riktigt modemedveten tyckte hon att hon va. ;) Och banne mig, ibland hade hon ju rätt alltså. xD 88 år och stylish, det ni! :D Men trots det är det ändå insidan hon brydde sig mest om, och det märktes på henne. Hon var en väldigt underbar person. En riktig förebild! Precis som hon säger att morfar var, även om jag aldrig fick träffa honom och "see for myself".
En annan sak som muntrar upp mig var vad hon sa näst sista dagen i hennes liv, då hon låg på sjukhuset. Hon hade tydligen skinit upp av glädje varje gång hon hörde mitt namn av mamma. :') Och när mamma berättade mina framtidsplaner om praktik och Au pair, hade hon lett och tyckt det va bra att jag upplevde världen lite innan jag började plugga. :') Och sen hade hon sagt något i stil med "Jennie är så fin, en gåva vi fick" eller nåt sånt. :') För att komma från en sån underbar person, värmer det rejält! :'D
Det får räcka, för den här gången. Mer kommer att komma, för jag har märkt att jag mår lite bättre när jag får skriva av mig såhär.
Tillslut, än en gång: R.I.P, Rest in Peace, Evy Lehfeldt! Världens bästa och COOLaste mormor! :') <3 Hoppas hon har lärt sig använda internet lite bättre däruppe på molnen, i sånna fall kanske hon kan läsa det här. xD ;) Om du läser det här mormor: Jag älskar dig och hoppas att du har det bra!
Kramar
/ Jennie
Jennie testar...
Goder Afton! ;)
Som en trogen tredjeklassare under sista månaden på gymnasiet måste jag ju prova på alla traditioner. En av dem är studentskivan. Den har jag redan haft. :D En annan är mösspåtagningen. Den har jag också redan haft. ;) En annan är själva studentdagen, studentmottagningen och slutskivan. De har jag kvar. ;D
Och så en lite mindre rolig tradition. Sitta-uppe-halva-natten-och-plugga-asjobbigt-projektarbete. Den har jag iofs gjort innan, men inatt tänkte jag göra samma sak igen. :( Så; hur klarar Jennie sig som en uppesittare?
ca
21.30 Jennie har ätit klart och sätter sig vid datorn.
22.00 Hmm, jag borde kanske börja med projektarbetet...?
22.30 Testar olika låtar att sjunga på idolauditionen på lördag.
23.00 Slutar testa låtar, mot min vilja, och mot min röst som inte kan sluta sjunga.
23.15 Kommer äntligen igång med projektet.
23.45 Baaah! Paus nr 1! xD Går och hämtar yoggi kvar från mattecentrum och en banan. Äter.
00.00 Back to studies. ^^
00.40 Går in på facebook och skriver en frustrerad status om självuppfyllande profetior och hur trött jag är på det ordet! Gaaah, efter mitt projektarbete vill jag seriöst inte höra eländet mer! ;) Inte på ett bra tag iaf! xD
00.45 Paus nr 2! Går och hämtar "Red Bull energy shot" kvar från mattecentrum. Hoppas den gör mig pigg och peppad!
01.00 Pluggar och dricker Red Bull energy shot samtidigt. Den där drycken var äcklig! Smakar gammal medicin! Men jag tänker att om jag dricker den så bir jag pigg och det behöver jag ju, så det är lika bra att jag står ut!
01.30 Paus nr 3! Det går ju bra det här! :) Dricker Red Bull energy shot för fullt. Kommer samtidigt på den här brillianta idén om att föra en logg i bloggen! ;D Börjar skriva efter några minuter.
01.45 Slutar skriva det här brillianta inlägget. (for now...)
To be continued...
01.47 Försöker mig på en hemmagjord hejaramsa för att peppa mig själv.
01.49 Kommer på att man kan göra roliga ljud med burken till Red Bull energy shoten. Har fortfarande inte druckit upp den. Hmm, om jag är såhär störd nu, hur kommer det då bli sen? :S xD
01.50 Lyckas slita mig från facebook än en gång.
01.52 För att istället hamna här. xD
01.55 Börjar plugga igen.
02.00 Funderar på om projektarbete inte räknas som "en ökad mental ansträngning". I sådana fall har jag ju nyss hällt i mig en powerdrink för typ att gå ut och jogga, alltså fysisk ansträngning. Och mina damer och herrar; det har jag verkligen ingen lust att göra just nu! xD
02.02 Back to work...
02.10 Äh, klar för idag. Måste få lite sömn, plus att jag inte riktigt förstår alla kommentarerna projektledaren gav nu när jag tittar igenom dem. Får ta och fråga henne i morgon. Om jag hinner dvs. Fast...jag måste hinna! :O *panic*
Och med det avslutas Jennies "sitta uppe halva natten och plugga". Nu blev det visserligen inte halva natten, men med tanke på hur lite jag sovit den här veckan, är 5-5½ timmars sömn i princip samma sak som om jag hade sovit en halv natt. För jag var ju liksom inte ens utvilad när jag vaknade i morse och inte blir det bättre imorn om jag får gissa.
Med det sagt; hur underhållande var texten att läsa? Rolig? Tråkig? ;) Konstig? (om konstig: ha överseende! Jag är övertrött och det är SENT! xD)
Jag skrev den lite med inspiration av Martina Haags krönikor, en grym författare enligt mig! :D
Gonatt sovgott! ;D
/ Jennie
Som en trogen tredjeklassare under sista månaden på gymnasiet måste jag ju prova på alla traditioner. En av dem är studentskivan. Den har jag redan haft. :D En annan är mösspåtagningen. Den har jag också redan haft. ;) En annan är själva studentdagen, studentmottagningen och slutskivan. De har jag kvar. ;D
Och så en lite mindre rolig tradition. Sitta-uppe-halva-natten-och-plugga-asjobbigt-projektarbete. Den har jag iofs gjort innan, men inatt tänkte jag göra samma sak igen. :( Så; hur klarar Jennie sig som en uppesittare?
ca
21.30 Jennie har ätit klart och sätter sig vid datorn.
22.00 Hmm, jag borde kanske börja med projektarbetet...?
22.30 Testar olika låtar att sjunga på idolauditionen på lördag.
23.00 Slutar testa låtar, mot min vilja, och mot min röst som inte kan sluta sjunga.
23.15 Kommer äntligen igång med projektet.
23.45 Baaah! Paus nr 1! xD Går och hämtar yoggi kvar från mattecentrum och en banan. Äter.
00.00 Back to studies. ^^
00.40 Går in på facebook och skriver en frustrerad status om självuppfyllande profetior och hur trött jag är på det ordet! Gaaah, efter mitt projektarbete vill jag seriöst inte höra eländet mer! ;) Inte på ett bra tag iaf! xD
00.45 Paus nr 2! Går och hämtar "Red Bull energy shot" kvar från mattecentrum. Hoppas den gör mig pigg och peppad!
01.00 Pluggar och dricker Red Bull energy shot samtidigt. Den där drycken var äcklig! Smakar gammal medicin! Men jag tänker att om jag dricker den så bir jag pigg och det behöver jag ju, så det är lika bra att jag står ut!
01.30 Paus nr 3! Det går ju bra det här! :) Dricker Red Bull energy shot för fullt. Kommer samtidigt på den här brillianta idén om att föra en logg i bloggen! ;D Börjar skriva efter några minuter.
01.45 Slutar skriva det här brillianta inlägget. (for now...)
To be continued...
01.47 Försöker mig på en hemmagjord hejaramsa för att peppa mig själv.
01.49 Kommer på att man kan göra roliga ljud med burken till Red Bull energy shoten. Har fortfarande inte druckit upp den. Hmm, om jag är såhär störd nu, hur kommer det då bli sen? :S xD
01.50 Lyckas slita mig från facebook än en gång.
01.52 För att istället hamna här. xD
01.55 Börjar plugga igen.
02.00 Funderar på om projektarbete inte räknas som "en ökad mental ansträngning". I sådana fall har jag ju nyss hällt i mig en powerdrink för typ att gå ut och jogga, alltså fysisk ansträngning. Och mina damer och herrar; det har jag verkligen ingen lust att göra just nu! xD
02.02 Back to work...
02.10 Äh, klar för idag. Måste få lite sömn, plus att jag inte riktigt förstår alla kommentarerna projektledaren gav nu när jag tittar igenom dem. Får ta och fråga henne i morgon. Om jag hinner dvs. Fast...jag måste hinna! :O *panic*
Och med det avslutas Jennies "sitta uppe halva natten och plugga". Nu blev det visserligen inte halva natten, men med tanke på hur lite jag sovit den här veckan, är 5-5½ timmars sömn i princip samma sak som om jag hade sovit en halv natt. För jag var ju liksom inte ens utvilad när jag vaknade i morse och inte blir det bättre imorn om jag får gissa.
Med det sagt; hur underhållande var texten att läsa? Rolig? Tråkig? ;) Konstig? (om konstig: ha överseende! Jag är övertrött och det är SENT! xD)
Jag skrev den lite med inspiration av Martina Haags krönikor, en grym författare enligt mig! :D
Gonatt sovgott! ;D
/ Jennie
And as our life change, come whatever. We will still be friends forever!
Hola!
I fredags var det mösspåtagning på skolan. Förutom skivan det första riktiga steget mot studenten! Och missförstå mig inte, jag är glad. Det ska bli skönt att ta studenten! :D
Men det ska också bli oskönt. :( Varför då? Jo, för att det är ännu en sån där era i ens liv då man går igenom en stor förändring. Innan studenten var ens bana i livet ganska självklar, i alla fall för min del. Jag skulle gå högstadiet, gå ut med bra betyg, gå gymnasiet, gå ut med bra betyg där också. Men nu då? Visst, jag vill gå universitetet. Och helst vill jag gå ut med bra betyg där också, haha. Någon gång. Någonstans. Men när? Var? Det är inte lika säkert.
Jag menar, efter nian var det väl lite samma sak, men det var ändå på något sätt mer självklart att söka till gymnasiet, och att söka i Stockholm. Jag tänkte väl tanken att åka på high school-år och sånt, men ville aldrig riktigt ta det längre än så. Gymnasiet kändes liksom bäst att gå klart hemma. Men nu efter gymnasiet är det inte lika självklart längre. Det är självklart att jag vill plugga vidare sen, men innan dess har jag liksom 500 000 olika val att fundera över. För nu vill jag ta en paus från pluggandet. Och sure, nu tillhör jag i och för sig en av de lyckliga som vet vad de vill göra. Äntligen liksom! ;) Jag vill praktisera på dagiset, jag vill ta körkort och jag vill åka till USA och jobba som Au pair! :D
Men det är inte bara det. Detta är ännu ett sånt där "good bye"-tillfälle, precis som i sexan och som i nian. Och visst, jag överlevde de gångerna och jag kommer överleva den här gången också. Men det känns ändå svårt. Jag menar, mina kompisar kanske kommer att befinna sig på olika delar av jorden. Kontakten kanske minskar mer och mer. :( Och även om vi försöker hålla uppe den, kommer det kanske inte vara samma sak som innan. Inte för att det nödvändigtvis måste vara något negativt, men i alla fall.
Och som "grädde på moset" förväntas man vara vuxen nu! :O Det behövde man inte efter nian. Men nu är vi myndiga och förväntas kunna ta hand om oss själva, kunna fatta våra egna beslut, stå på egna ben och ge oss ut i världen. Visst, jag vet att vi kommer klara det. Jag vet att jag kommer klara det. Men det gör det inte mindre läskigt!
Nu har det här väl inte att göra med den djupare delen av diskussionen i och för sig, men man blir ju sentimental nu också, när man till exempel kollar på "high school graduate"-filmer! Eller låten Graduation av Vitamin C, som jag kommer att bifoga sedan! :O
Såg t.ex Systrar i Jeans 2 tidigare. Ni vet, Spice Girls film! ;D Fast vi är ju fem, men skitsamma! Samma sak. Och alltså, gosh vad jag bölade när de slängde av sig hattarna under flashbacken av graduationen! xD Och när de snackade om framtiden, och om att hålla ihop även utan jeansen. "That was their last gift to us. The rest is up to us", liksom.
Men nu kanske jag ska avsluta med att försöka lugna "era" (mina!) nerver. xD Och då kan jag helt enkelt citera ut låten jag bifogar nedan:
Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there? Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it's like we're women and men
Will the past be a shadow that will follow us round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly!
And this is how it feels...
As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change, come whatever
We will still be, friends forever!
Cheesy, jag vet. Men man är tillåten att vara cheesy då man ska ta studenten! ;)
Hugs!
/ Jennie
I fredags var det mösspåtagning på skolan. Förutom skivan det första riktiga steget mot studenten! Och missförstå mig inte, jag är glad. Det ska bli skönt att ta studenten! :D
Men det ska också bli oskönt. :( Varför då? Jo, för att det är ännu en sån där era i ens liv då man går igenom en stor förändring. Innan studenten var ens bana i livet ganska självklar, i alla fall för min del. Jag skulle gå högstadiet, gå ut med bra betyg, gå gymnasiet, gå ut med bra betyg där också. Men nu då? Visst, jag vill gå universitetet. Och helst vill jag gå ut med bra betyg där också, haha. Någon gång. Någonstans. Men när? Var? Det är inte lika säkert.
Jag menar, efter nian var det väl lite samma sak, men det var ändå på något sätt mer självklart att söka till gymnasiet, och att söka i Stockholm. Jag tänkte väl tanken att åka på high school-år och sånt, men ville aldrig riktigt ta det längre än så. Gymnasiet kändes liksom bäst att gå klart hemma. Men nu efter gymnasiet är det inte lika självklart längre. Det är självklart att jag vill plugga vidare sen, men innan dess har jag liksom 500 000 olika val att fundera över. För nu vill jag ta en paus från pluggandet. Och sure, nu tillhör jag i och för sig en av de lyckliga som vet vad de vill göra. Äntligen liksom! ;) Jag vill praktisera på dagiset, jag vill ta körkort och jag vill åka till USA och jobba som Au pair! :D
Men det är inte bara det. Detta är ännu ett sånt där "good bye"-tillfälle, precis som i sexan och som i nian. Och visst, jag överlevde de gångerna och jag kommer överleva den här gången också. Men det känns ändå svårt. Jag menar, mina kompisar kanske kommer att befinna sig på olika delar av jorden. Kontakten kanske minskar mer och mer. :( Och även om vi försöker hålla uppe den, kommer det kanske inte vara samma sak som innan. Inte för att det nödvändigtvis måste vara något negativt, men i alla fall.
Och som "grädde på moset" förväntas man vara vuxen nu! :O Det behövde man inte efter nian. Men nu är vi myndiga och förväntas kunna ta hand om oss själva, kunna fatta våra egna beslut, stå på egna ben och ge oss ut i världen. Visst, jag vet att vi kommer klara det. Jag vet att jag kommer klara det. Men det gör det inte mindre läskigt!
Nu har det här väl inte att göra med den djupare delen av diskussionen i och för sig, men man blir ju sentimental nu också, när man till exempel kollar på "high school graduate"-filmer! Eller låten Graduation av Vitamin C, som jag kommer att bifoga sedan! :O
Såg t.ex Systrar i Jeans 2 tidigare. Ni vet, Spice Girls film! ;D Fast vi är ju fem, men skitsamma! Samma sak. Och alltså, gosh vad jag bölade när de slängde av sig hattarna under flashbacken av graduationen! xD Och när de snackade om framtiden, och om att hålla ihop även utan jeansen. "That was their last gift to us. The rest is up to us", liksom.
Men nu kanske jag ska avsluta med att försöka lugna "era" (mina!) nerver. xD Och då kan jag helt enkelt citera ut låten jag bifogar nedan:
Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there? Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it's like we're women and men
Will the past be a shadow that will follow us round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly!
And this is how it feels...
As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change, come whatever
We will still be, friends forever!
Cheesy, jag vet. Men man är tillåten att vara cheesy då man ska ta studenten! ;)
Hugs!
/ Jennie
