Nu vet du hur det känns
att vilja mer. Nu vet du hur det känns att ständigt bli dissad. Att få en liten tagg när man ber om en hel ros.
Jag erkänner, jag är fortfarande lite sårad. En del ärr har svårt att läka. Jag önskar dock INTE att saker hade gått annorlunda.
Men jag är mänsklig. Och det känns bra att du kontaktar mig. Att du klamrar dig fast vid det lilla du kan få. Precis som jag brukade göra. Dag ut och dag in. År ut och år in.
Kommentarer
Trackback
