Filmen, del 2...
Jag blev verkligen berörd av delar i den, som då de hänsynslöst torterar oskyldiga människor, som då de skjuter och skjuter hela tiden, då en man beodrar avrättning på sin egen bror, och så vidare. :( Det är hemskt! Men det som är ännu värre, är att sådant händer även idag ute på olika platser i världen. Eller kanske inte det sistnämnda, vad vet jag, men liknande saker!
När jag berättade för en nära kompis om mina obehagkänslor efter filmen sa hon "Men det är ju krig. Sådant händer i krig. Vi ska vara glada att vi i Sverige inte har upplevt det". Eller nåt liknande. Men är det verkligen så? Är det verkligen så att man kan skylla en sådan gärning, som att döda sin egen bror, mamma, syster eller kompis, på ett krig? Eller ligger ansvaret, trots alla påpressningar från den yttre världen, hos individen?
Det är faktiskt frågan vi ska diskutera nästa vecka i Etik och Ledarskapen. Haha, så på så sätt är det här som plugg. En liten förberedelse liksom. xD Men jag tänkte diskutera fram och tillbaka lite och se vad jag kommer fram till. (utan att det blir för långt, för jag vet själv att man som läsare inte vill ha uppsatser ;P)
Å ena sidan, så ligger det något i det hon sa. Krig (av vad jag tror, eftersom att jag är en lycklig svensk), handlar om så pass djupa saker att det inte riktigt går att föreställa sig om man inte vart med om det. De i filmen trodde så starkt på sina åsikter, att de lät dessa ta över känslorna. Och förmodligen utsattes de för en rejäl dos av grupptryck också. Eller hot eller orders som de kunde skylla på andra för, osv.
Men å andra sidan. I alla fall! Vi alla är ju människor! Att döda någon som står en så nära (eller att döda någon överhuvudtaget iofs), bara på grund av en (den må vara djup men ändå) stark meningsskiljaktighet känns inte okej! Oavsett yttre omständigheter.
I scenen då den ena brodern bad den andra brodern att "write his letters" (vilket betyder att han ska skriva avskedsbrev till sin fru osv dagen innan han ska dödas), den hemska känslan man fick genom att se detta går inte att beskriva. Hur kan en människa göra sådant, mot någon som en gång stått honom nästan närmast av alla? Hur kan en människa begå ett såpass känslokallt brott, bara av "stå upp för det du tycker"-skäl eller grupptrycksskäl? Det är obegripligt, om du frågar mig i alla fall.
Visst, han grät som en galning då han beodrade männen att skjuta hans bror. Visst, han såg helt förkrossad ut. Men varför i hela himlans friden var han då tvungen att göra det? Av yttre skäl? För att om han inte gjorde det skulle:
A. någon annan göra det, och/eller
B. han själv dödas, på grund av illojalitet
Men trots dessa (logiska) skäl, är det verkligen något man kan skylla på yttre omständigheter? Om Ronny skulle skjuta Per bara för att Bo hotade honom till att göra det, vem är det då som har begått mordet? Ronny eller Bo?
Genom historien har oändliga exempel av detta förekommit, att man skyller hemskheter på alla andra. Och visst, med tanke på olika psykologiska teorier och sådant, kan detta alltså vara fullt möjligt. Som jag sa innan fast i ett annat argument, vi är ju trots allt människor. Men trots detta, kan jag inte helt acceptera tanken att man inte själv har ett val i sådana situationer.
För att man inte hade det, det vore helt enkelt alldeles för sorgligt. Och jag vet, livet är tufft och allt det där snacket. Men det måste ju ändå vara någonting man kan ändra på, med sin egna vilja! Eller?
Jag har nog fortfarande inget svar inför nästa fredag. Mitt hjärta säger ändå fortfarande att man har en egen vilja. Men hjärnan påminner mig om alla tillfällerna i historien då människor har ansett att de inte har haft det. Så, antingen får jag leta upp någon att diskutera med under veckan, eller så får jag vänta tills på fredag och se om någon kan övertala mig till någon av sidorna. Vi får se. ^^
Nu orkar jag inte va såhär djup längre, det tar på krafterna och jag är tillräckligt trött redan efter mitt sista minuten-plugg av retorik inatt. xD
Så nu slutar jag här och försöker fokusera tankarna på något annat...
Ha det bra, och gonatt i förskott. ;)
Kramar!
/ Jennie
Ps. Det blev lite av en uppsats ändå. Sorry. ;) Ds.
När jag berättade för en nära kompis om mina obehagkänslor efter filmen sa hon "Men det är ju krig. Sådant händer i krig. Vi ska vara glada att vi i Sverige inte har upplevt det". Eller nåt liknande. Men är det verkligen så? Är det verkligen så att man kan skylla en sådan gärning, som att döda sin egen bror, mamma, syster eller kompis, på ett krig? Eller ligger ansvaret, trots alla påpressningar från den yttre världen, hos individen?
Det är faktiskt frågan vi ska diskutera nästa vecka i Etik och Ledarskapen. Haha, så på så sätt är det här som plugg. En liten förberedelse liksom. xD Men jag tänkte diskutera fram och tillbaka lite och se vad jag kommer fram till. (utan att det blir för långt, för jag vet själv att man som läsare inte vill ha uppsatser ;P)
Å ena sidan, så ligger det något i det hon sa. Krig (av vad jag tror, eftersom att jag är en lycklig svensk), handlar om så pass djupa saker att det inte riktigt går att föreställa sig om man inte vart med om det. De i filmen trodde så starkt på sina åsikter, att de lät dessa ta över känslorna. Och förmodligen utsattes de för en rejäl dos av grupptryck också. Eller hot eller orders som de kunde skylla på andra för, osv.
Men å andra sidan. I alla fall! Vi alla är ju människor! Att döda någon som står en så nära (eller att döda någon överhuvudtaget iofs), bara på grund av en (den må vara djup men ändå) stark meningsskiljaktighet känns inte okej! Oavsett yttre omständigheter.
I scenen då den ena brodern bad den andra brodern att "write his letters" (vilket betyder att han ska skriva avskedsbrev till sin fru osv dagen innan han ska dödas), den hemska känslan man fick genom att se detta går inte att beskriva. Hur kan en människa göra sådant, mot någon som en gång stått honom nästan närmast av alla? Hur kan en människa begå ett såpass känslokallt brott, bara av "stå upp för det du tycker"-skäl eller grupptrycksskäl? Det är obegripligt, om du frågar mig i alla fall.
Visst, han grät som en galning då han beodrade männen att skjuta hans bror. Visst, han såg helt förkrossad ut. Men varför i hela himlans friden var han då tvungen att göra det? Av yttre skäl? För att om han inte gjorde det skulle:
A. någon annan göra det, och/eller
B. han själv dödas, på grund av illojalitet
Men trots dessa (logiska) skäl, är det verkligen något man kan skylla på yttre omständigheter? Om Ronny skulle skjuta Per bara för att Bo hotade honom till att göra det, vem är det då som har begått mordet? Ronny eller Bo?
Genom historien har oändliga exempel av detta förekommit, att man skyller hemskheter på alla andra. Och visst, med tanke på olika psykologiska teorier och sådant, kan detta alltså vara fullt möjligt. Som jag sa innan fast i ett annat argument, vi är ju trots allt människor. Men trots detta, kan jag inte helt acceptera tanken att man inte själv har ett val i sådana situationer.
För att man inte hade det, det vore helt enkelt alldeles för sorgligt. Och jag vet, livet är tufft och allt det där snacket. Men det måste ju ändå vara någonting man kan ändra på, med sin egna vilja! Eller?
Jag har nog fortfarande inget svar inför nästa fredag. Mitt hjärta säger ändå fortfarande att man har en egen vilja. Men hjärnan påminner mig om alla tillfällerna i historien då människor har ansett att de inte har haft det. Så, antingen får jag leta upp någon att diskutera med under veckan, eller så får jag vänta tills på fredag och se om någon kan övertala mig till någon av sidorna. Vi får se. ^^
Nu orkar jag inte va såhär djup längre, det tar på krafterna och jag är tillräckligt trött redan efter mitt sista minuten-plugg av retorik inatt. xD
Så nu slutar jag här och försöker fokusera tankarna på något annat...
Ha det bra, och gonatt i förskott. ;)
Kramar!
/ Jennie
Ps. Det blev lite av en uppsats ändå. Sorry. ;) Ds.
Kommentarer
Trackback
