jensunshiine

Föreställningen igår på Riddarfjärdens Gymnasium va väldigt bra! :) Deras ämne va så klockrent, handlade om att följa och anpassa sig efter grupper och samhället och att t.ex stå till höger i rulltrappan och gå uppåt om rulltrappan åker uppåt, att gå snabbt och rakt och med strömmen i tunnelbanegångarna (alá Centralen mellan Centralstationen och tunnelbanan) osv. Sen visade de omvärldens reaktioner från ett videoklipp de hade filmat då en tjej sprang ner för en rulltrappa som skulle uppåt. De såg inte glada ut, men ingen sa någonting typ. Mer "suck", "hallå", himlande ögon, osv. Klassiskt! xD

Sen visade de även bland annat en scen då några dansare spelade vanliga passagerare i kostym som gick omkring helt vanligt, stressigt och tråkigt och sedan några dansare som spelade just det;dansare, och som dansade omkring i mitten i danskläder. Tillslut började även de andra dansa lite. Svårt att förklara, men j*vligt bra var det iaf! :D

Kom och tänka på det idag också när jag gick på tunnelbanan; hur alla jäktade omkring som stressiga robotar, följde strömmen och inte gjorde något uppseendeväckande eller "ovanligt", något ingen annan gjorde. Och hur kul det vore om någon hade gjort det.

Jag kan iofs inte säga att jag själv är bättre. Såg en tjej på tunnelbanan t.ex med en väldigt snygg väska. Tänkte "ska jag säga det eller inte?". Jag menar, det gör ju bara personen glad om man gör det, inget annat. Men såklart vågade jag inte, och jag är inte precis ensam. "Det är ju en främling", "vem vet vad hon ska tro om mig då", "jag sa det ju inte såfort jag såg den, då kan jag inte säga det nu plötsligt" osv är tankar som kan komma upp. :S Sjukt tråkig attityd egentligen!

Men det är ju så det är. In public är man inte en individ, man är den del av en stor ström som forsar fram av stressande resenärer, försenade skolelever, småspringande kostymnissar osv. Väldigt få skulle komma på idén att köra hoppsasteg mellan centralstationen och tunnelbanan, sjunga julsånger eller något liknande och ännu färre skulle verkligen göra det. Men oj vad roligt om nån vågade göra det! Det skulle ju verkligen liva upp stämningen lite i den trista vardagen!

Någon som är med mig att försöka ändra på detta? :) Det behöver inte va något stort, men att t.ex ge en komplimang till en främling, le mot en stressad kostymnisse osv kan ju också göra skillnad. :)

Som sagt, var föreställningen väldigt bra! Den fick en att tänka efter. :) Och så dansade de såklart väldigt bra också. :)

Kramar!
/ Algot