Och vad som stör mig ÄNNU mer?!?
Läste nyss i en bloggrecension om årets julkalender, en tjej som skrev "jag är 18, jag vet att jag inte borde ha sett julkalendern, men jag måste ju kolla för att se om mina småsyskon borde se den". Vad är det för struntprat? :S Vadå borde? Är 18 en ålder då man automatiskt passerar en linje då man inte uppskattar julen längre? Då man istället börjar klaga på att "det är så mycket att fixa med, jag kommer inte hinna, jag hatar julen". Nej!
Det är det inte! 18 är den åldern då man räknas som vuxen ja, men att va vuxen innebär inte att man helt plötsligt inte får titta på julkalendrar eller köpa chokladaventskalenderar (som min kära moder hånade mig för för att jag gjorde igår) längre!
Jag tycker synd om er stackare som ställer in er på "vad man får göra och inte göra när man räknas som vuxen". För min del tänker jag va barn i sinnet så länge jag kan! Angående vissa saker i alla fall. Om jag sen tråkigt nog skulle tröttna på chokladkalenderar och att gå upp 7 på morgonen för att se julkalendern, okej. Fine. Någon ska iaf inte kunna komma och påstå att jag inte har försökt. ;)
Enligt mig är i alla fall ett begrepp att man räknas som vuxen, att man vågar vara barnslig! Och om man skyller på sina småsyskon och inte kan stå för att man vill se julkalendern, då går man miste om något väldigt fint.
(som nödvändigtvis inte behöver vara julkalendern, utan snarare vikten av att våga vara sig själv och stå för det!)
Tack för mig.
/ BARNSLIGA snartonåringen Jennie
Det är det inte! 18 är den åldern då man räknas som vuxen ja, men att va vuxen innebär inte att man helt plötsligt inte får titta på julkalendrar eller köpa chokladaventskalenderar (som min kära moder hånade mig för för att jag gjorde igår) längre!
Jag tycker synd om er stackare som ställer in er på "vad man får göra och inte göra när man räknas som vuxen". För min del tänker jag va barn i sinnet så länge jag kan! Angående vissa saker i alla fall. Om jag sen tråkigt nog skulle tröttna på chokladkalenderar och att gå upp 7 på morgonen för att se julkalendern, okej. Fine. Någon ska iaf inte kunna komma och påstå att jag inte har försökt. ;)
Enligt mig är i alla fall ett begrepp att man räknas som vuxen, att man vågar vara barnslig! Och om man skyller på sina småsyskon och inte kan stå för att man vill se julkalendern, då går man miste om något väldigt fint.
(som nödvändigtvis inte behöver vara julkalendern, utan snarare vikten av att våga vara sig själv och stå för det!)
Tack för mig.
/ BARNSLIGA snartonåringen Jennie
Kommentarer
Trackback
