jensunshiine

Suck. Suck. Suck. Suck. Suck.
Adda några norrländska suckar till det, ni vet sånna där som nästan låter som en häst som frustar?
Ok, det va en dålig jämförelse. xD
Och ni har fångat ungefär min tillfälliga sinnestämning.

Okej, det finns värre problem i världen. Egentligen har jag inget att klaga på. Jag har det faktiskt ******* bra. Men ibland måste man faktiskt få klaga lite ändå, även om man vet att man är fånig, kanske just för att sluta vara fånig och sluta klaga.

Gaaah, jag vet ingenting längre. För några dagar sen va allt ok, för ännu färre dagar sen lekte livet, men nu är allt upp och ner. För att ibland vändas upp, ibland ner och ibland lhänga och dingla nånstans i mitten. Vad känner jag? Känner jag verkligen så? Varför känner jag som jag gör? Borde jag helt enkelt sluta känna? Hur borde jag känna? När kommer jag inse vad jag känner? Är det försent då?  Är det försent nu? När är det försent?

Det får väl helt enkelt sätta en punkt för det här förvirrade inlägget, som jag förmodligen kommer ångra att jag ens skrev.

Hugs!
/ Confused Yän

Ps. Med tanke på vad jag skrev tidigare i bloggen, det där om ljusen, så borde jag faktiskt "tända ljuset" nu igen. Nu när jag har fått klaga lite. Ds.